CUSTARD PIE MUSIC

ROMANY

HOLLIES

Låtar: Won't You Feel Good That Morning (Day/Leslie), Touch (Rickfors), Words Don't Come Easy (Jennings), Magic Woman Touch (Jennings/Watt-Roy), Lizzy And Rainman (O'Dell/Henley), Down River (Ackles), Slow Down (Day/Leslie), Delaware Taggett And The Outlaw Boys (Jennings), Jesus Was A Crossmaker (Sill), Romany (Jennings), Blue In The Morning (Hicks/Lynch), och Courag Of Your Conviction (Rush/Cullers).  

Musiker: Bobby Elliott (trummor), Bernie Calvert (bas/keyboards), Terry Sylvester (gitarr/sång), Mikael Rickfors (sång/gitarr/keyboards), Tony Hicks (sång/gitarr) och Peter Robinson (keyboards). 

Studio: Abbey Road, London.  

Producent: Hollies.

Tekniker: Pete Brown och Alan Parsons.

Albumdesign: Hipgnosis/Elgie.

Albumet utgavs: 1 november 1972.

  

 

Tomas Håkansson

Låt mig först börja med en liten historik om den engelska gruppen Hollies. På 60-talet var Manchester gruppen Hollies en av Storbritanniens största grupper. De hade massor av hits som Stop Stop Stop (Clarke/Hicks/Nash), Carrie Ann (Clarke/Hicks/Nash), Bus Stop (Gouldman), On A Carousel (Clarke/Hicks/Nash), Stewball (Rinzler/Yelin/Herald) Very Last Day (Yarrow/Stookey), Just One Look (Carrol/Payne) och He Ain't Heavy, He's My Brother (Russel/Scott). Hollies var då kända för sin magnifika stämsång, kanske inte då så konstigt att Graham Nash från Crosby Stills Nash & Young var en av de drivande krafterna i Hollies. När Graham Nash lämnade Hollies 1968 föll gruppen mer eller mindre samman. Med Graham Nash ersättare gitarristen och sångaren Terry Sylvester byggde man om gruppen på nytt. När sedan sångaren Allan Clarke lämnade Hollies för att prova sina egna vingar ersattes han av vår svenska sångare Mikael Rickfors.

Hollies mest legendariska upplaga 1967, från vänster: Allan Clarke,

Graham Nash Tony Hicks, Bernie Calvert och sittande Bobby Elliott.

CSN&Y på tidigt 70-tal, från vänster: Stephen Stills,

David Crosby, Graham Nash och Neil Young.

Hollies med Graham Nash ersättare Terry Sylvester längst till vänster.

 Från starten 1962 fram till det att Mikael Rickfors tog över sången hade Hollies skiftat en del medlemmar. Själva motorn i gruppen var de fyra originalmedlemmarna Graham Nash, Allan Clarke, Bobby Elliott och Tony Hicks. Det var en grupp med en gedigen historia som Mikael Rickfors blev frontman i. Jag frågade Mikael Rickfors hur hans förhållande till Hollies var när han började där.

Mikael Rickfors: Vi spelade några Hollies låtar med mitt band Bamboo, vi var givetvis imponerade av deras stämsång, dels att Graham Nash gick så ofantligt högt utan falsett, samt en stämsång med raka och sköna tre klanger.

Hollies släppte som sagt massor av singlar och album under 60-talet. Det sista studio albumet med Graham Nash fortfarande kvar i gruppen blev albumet Butterfly som släpptes i oktober 1967. Det första albumet med Graham Nash ersättare Terry Sylvester släpptes i maj 1969 och heter Hollies Sing Dylan, sedan i december samma år kom albumet Hollies Sing Hollies, knappt ett år senare i november 1970 släpptes studio albumet Confession Of Minds. I början av 70-talet började sångaren Allan Clarke känna sig musikaliskt obekväm i Hollies, och när gruppen började halta och intresset från fansen svalnade så stärktes han planer på en solokarriär. I allt detta kom det att uppstå ett moment 22 för Allan Clarke och Hollies.

När Hollies arbetade med studio albumet Distant Light (1971) skrev Allan Clarke bland annat låten Long Cool Woman In A Black Dress tillsammans med Roger Cook och Roger Greenway, detta var en låt som Allan Clarke ville spara till sitt kommande solo album. Kruxet var bara det att några av medlemmarna i Hollies medverkar på låten, och med det så ville majoriteten i Hollies att låten skulle finnas med på det kommande studio albumet. Detta blev upptakten till en konflikt mellan Allan Clarke och de andra i Hollies. Allan Clarke ville ha samma upplägg som Rod Stewart hade i Faces, nämligen att parallellt med jobbet i Hollies även satsa på en solokarriär. Detta var inget som medlemmarna i Hollies var intresserade av, utan Allan Clarke fick välja mellan en egen solo karriär eller fortsätta som sångare i Hollies, antingen eller. Det slutade med en total brytning mellan Allan Clarke och Hollies.  

Sedan blev det en märklig utveckling, Hollies som aldrig hade slagit igenom ordentligt i USA fick hux flux en listframgång med Allan Clark's låt Long Cool Woman In A Black Dress som till slut hamnade på Distant Light albumet. I USA låg låten som bäst på en hedrande andra plats, i Storbritannien hamnade den på en 32:a plats. När allt detta inträffade hade Allan Clarke redan lämnat Hollies. Så där stod man med en ordentlig framgång i USA, samtidigt var man en grupp utan en front sångare. Det var i det läget som Mikael Rickfors först kom på tal, hur gick det till när du fick jobbet i Hollies?

Mikael Rickfors: Vi i Bamboo spelade som förband till Hollies i Göteborg, när sedan Allan Clarke slutade blev jag kontaktad av Robin Britton som jobbade åt Hollies, hans raka fråga till mig var helt enkelt om jag var intresserad att ersätta Allan Clarke i Hollies.

Det var många som höjde på ögonbrynen när en sådan klassisk brittisk grupp som Hollies valde en svensk sångare som Allan Clark's ersättare. Hollies sångkärna hade alltid varit Graham Nash, Tony Hicks och Allan Clarke. Det var givetvis en stor chansning när Hollies valde Mikael Rickfors. Musikaliskt föll det bra ut, även fast Hollies till viss del styrde om musiken som blev mer rock/blues/folk influerad, utan att man för den delen lämnade sitt varumärke - stämsången. Många av Hollies mest trogna fans kände inte igen bandet och med det gjorde man tummen ned, så gjorde också många musikkritiker. Men allt det var och är orättvist, för detta är ett album med ett musikaliskt nytänkande, där man istället för att försöka gå i samma gamla hjulspår så blåste man in nytt syre i gruppen. Jag själv brukar säga att Romany är Hollies Crosby Stills Nash & Young album, mycket därför att låtarna och arrangemangen påminner om just tidiga CSN&Y. När under Romany inspelningen kom du in?

Mikael Rickfors: Romany var inte påbörjad när jag började i Hollies, så jag var på hela resan vad som gäller inspelningen. 



Hollies 1972 från vänster. Mikael Rickfors, Bernie Calvert,

Bobby Elliott, Tony Hicks och Terry Sylvester.



 Om vi ska vara kronologiska och börja med spår ett på Romany, låten Won't We Feel Good This Morning som är en riktig rökare och där Mikael Rickfors klarar det sångmässiga eldprovet galant. När röken har lagt sig efter den låten tonar det fram en fin balad skriven av Mikael Rickfors själv som heter Touch. Gitarristen och sångaren Tony Hicks skriver i CD fodralet följande, "Mikael tog med sig sin egen låt Touch till Hollies, en låt som är en säker och pålitlig liten sak, detta är verkligen en riktig time stopping med drag av Crosby Stills Nash & Young." Det finns bara två original låtar på Romany och en av dem är Rickfors Touch, den andra är Hicks/Lynch låten Blue In The Morning, en låt som påminner om "stämsångs" Hollies. En viktig sak på Romany är att det finns ingen röd tråd, utan musikaliskt skiftar låtarna som en kameleont, och just det är albumets styrka. Just att "amerikanisera" albumet, var det ett medvetet drag?

Mikael Rickfors: Ja det skulle man nog kunna säga, vid tiden för Romany så hade det kommit en ny trend med grupper som CSN&Y och även gruppen America. Jag tycker att vi var på god väg att hitta ett nytt sound, men vi nådde inte ända fram. Förmodligen hade ett album till cementerat "nya" Hollies.

Terry Sylvester, Tony Hicks och Mikael Rickfors på scen med Hollies.



Den tredje låten på Romany som heter Words Do Not Come Easy är akustisk och fin, liten sak, sedan i låten Magic Woman Touch lyser och hörs adelsmärket stämsång. Många och då främst brittiska musikkritiker tog fram Jonsered's största bandsåg och kapade Romany längs fotknölarna. Många av kritikerna undrade varför Hollies fortsatte när både Graham Nash och Allan Clarke var borta från gruppen, visst det fanns en viss poäng i det påståendet, men hade Hollies valt den enkla vägen och hittat en karbon sångare som Allan Clark's ersättare så hade man tveklöst skjutit sig själv i foten. Charmen med albumet är just kontrasterna mellan låtarna, ta Slow Down som är en tung rocklåt där Mikael Rickfors visar att han är en klass sångare, eller Chip Taylors fina The Baby som Hollies fick en liten hit med hemma i England (en 26:e plats), en låt som dagens Hollies fortfarande spelar live (är med som bonus spår på Cd Romany.) 

Hollies fick en mindre hit i England med singeln The Baby.

På låten Lizzy And The Rainman sjunger gitarristen Terry Sylvester, en låt som påminner om "gamla" Hollies. Den följs av David Ackles Down River, en pianoballad  där Mikael Rickfors enligt albumfodralet gör sin "Scott Walker Impression". I låten Delaware Taggett And The Outlaws Boys hörs tydligt Crosby Stills Nash & Young influenser, detta är också en av plattans starkaste spår. Terry Sylvester andra sånginsats på Romany är i Jesus Was A Crossmaker, där stämsången sitter som nytorkat cement. I titelspåret Romany går mina tankar till David Crosby, detta är en kanon låt och det är svårt att tänka sig att detta är Bus Stop Hollies, men det är det ju inte heller. 

Så här i efterhand och om man tänker på hur Hollies gick vidare utan Mikael Rickfors så är det lite orättvist att det inte blev minst ett album till med Mikael Rickfors. Ett album till när medlemmarna hade börjat känna varandra (läs Mikael Rickfors) lite bättre och med mer original låter, vad man inte få glömma är att Mikael Rickfors är en giftig låtskrivare. Hollies spelade faktiskt in ett album till med Mikael Rickfors som fick namnet Out On The Road, ett album där Mikael Rickfors skrev tre egna låtar They Don't Realise I'm Down en riktigt bra låt med strålande stämsång, sedan den lite kluriga The Last Wind och avslutningsvis en riktig fullpoängare Don't Leave The Child Alone. Så varför släpptes aldrig detta album förutom i Tyskland och Spanien?  Anledning var säkert att man redan vid det tillfället hade bestämt att Allan Clarke skulle komma tillbaka till Hollies, efter en havererande solokarriär.

Det anonyma Mikael Rickfors albumet med Hollies  Out On The Road.

På comeback albumet med återvändaren Allan Clarke som döptes till Hollies (1974) tog man med tre låtar från Out On The Road albumet med Mikael Rickfors. Förutom titelspåret Out On The Road (Hicks/Lynch), Pick Up The Pieces (Sylvester) och en riktig höjdare i låten Trans-Atlantic West Bound Jet (Elliott/Sylvester), där Mikael Rickfors version är ljusår bättre än Allan Clarke's rätt slätstrukna version av låten.

Comeback albumet Hollies med Allan Clarke.



Romany albumet knyts samman med låten Courage Of Your Convictions som är en liten svängig sak som skivbolaget hade funderingar på att släppa i USA som uppföljare till Long Cool Woman In A Black Dress, nu blev det inte så. Jag frågade Mikael Rickfors om det fanns seriösa funderingar på att fortsätta med Rickfors upplagan eller var det skivbolaget som tvingade tillbaka Allan Clarke till Hollies.

Mikael Rickfors: Hade vi fått möjligheten att slipa mer på det nya soundet så hade säkert förutsättningarna  blivit annorlunda. Kul att du tycker så, men som du säger så är man maktlös mot de som betalar och bestämmer.

Efter Mikael Rickfors korta karriär i Hollies blev Hollies varken bättre eller sämre. 1982 hände något märkligt när Terry Sylvester hade bestämt sig för att lämna Hollies efter fjorton år. Han ersattes av ingen mindre än Graham Nash. Hollies var nu tillbaka på ruta ett även fast denna upplaga bara var en engångs grej. Man släppte live albumet Reunion och sedan åkte man på en stor USA turné där man spelade Hollies låtar varvade med Crosby Still Nash & Young låtar. 

Ett återförenat Hollies 1982 med från vänster, Graham Nash,

Bobby Elliott, Tony Hicks och Allan Clarke.

Avslutningsvis är Romany enligt min smak ett av Hollies bättre album, detta album har en mycket bra produktion och låtarnas mix är perfekt.

Mikael Rickfors:  Tack det var fina ord, personligen gillar jag även Hollies tidigare pop produktioner. Kanske var vi för tidigt ute med försöket att göra Hollies seriösa.

På cd utgåvan av Romany finns det åtta bonus spår, det mest intressanta bonus spåret är låten Witchy Woman (Leadon/Henley). En låt som gitarristen och sångaren Bernie Leadon skrev när han var med i gruppen Flying Burrito Brothers. När Bernie Leadon tillsammans med Don Henley, Randy Meisner och Glenn Frey bildade Eagles så omarbetade han med hjälp av Don Hensley Witchy Woman och den finns med på Eagles debut album Eagles (1972). Under Romany arbetet så spelade Hollies också in Witchy Woman, och de gör en bra version av låten.

Eagles släppte Witchy Woman som singel på...

...sitt debutalbum Eagles från 1972.

 Romany på cd (EMI) finns i de flesta skivaffärer, ut och handla ett exemplar av Romany vet jag (inte bränna), du kommer inte att ångra dig, det lovar jag.

 

Fler artiklar finns på 

www.galowspole.blogspot.com